torsdag 8 september 2011

Mina mammiga söner!

Igårkväll var jag på föreläsning med jobbet. Lucas grät när jag skulle åka! "mamma, du får inte! Jag behöver ju dig..." Idag började det redan här hemma innan vi gick till förskolan. "mamma jag vill att du ska vara med mig hela tiden!" Dagens lämning var ingen höjdare! Han blev jätteledsen när jag gick!

Han hade samma lämningar våren 2010, innan William kom, det var en av anledningarna att jag valde att han skulle vara hemma ett år under min föräldraledighet! Den andra anledningen var att jag ville få chansen att spendera tid och lära känna mina barn! Jag upplever att barn under 3 år har större behov av sina föräldrar än förskola.

Jag ångrar inte att han fick det här året hemma, utan han har behövt det och han har mognat mycket! Jag valde också att Lucas skulle börja med mjukstart när terminen började för att lättare komma in i gruppen, då lillebror ska skolas in i oktober.

Det har gått bra! Han tycker det är roligt på förskolan och det är absolut nyttigt att han får vara "utan" mig! Men det är jobbigt för både honom och mig när han har så svårt att släppa mig!

Han tycker att William ska börja nu också, så inte han får njuta av mig (?)
Det känns väl säkert konstigt att han ska vara på förskolan, medans lillebror får vara med mig!

Hemmavid så har Lucas blivit mera mammig de senaste veckorna... Han vill inte ha sin pappa, BARA mamma.. Men det är väl så när man ska klippa navelbandet, då klamrar han sig fast hårdare än nånsin?!

William verkar dessutom följa storebror och bli av det mammiga slaget!
Han hade skrikit efter mamma igår och vägrat sova med sin pappa, somnade av utmattning 2 timmar efter sin vanliga sovtid!

Härliga grabbar! De brukar slåss om mammas famn, fast pappa sitter och lockar brevid...

Jag hoppas det vänder snart! De får gärna bli pappiga eller mindre mammiga ivf...

Inte lätt för mamma-hjärtat! <3

3 kommentarer:

  1. Hej. Det är så underbart att läsa det du skriver, så klokt tänkt med allt du gör med och för dina barn :) Det låter som om pappa skulle ha en grabb kväll med pojkarna och göra sån som bara pappor gör med sina barn, kanske det skulle underlätta lite i mamigheten, ett förslag i allafall. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  2. Tack Pernilla!
    Det är faktiskt så att de har grabbkvällar minst 2 ggr per vecka! De har varit och lånat gympasalen med kompisar, jobbat, åkt till tippen, haft bara mys hemma med film och snacks! Men så kommer ju vardagens morgon och då är jag hemma, pappa jobbar! ;-) Lucas har ju sedan han föddes varit extremt mammig, men det går ju upp och ner och nu är det en nergång...

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  3. Man känner sig rätt kass också när man befinner sig i det läget att inte vara den förälder som kan ta över också. TT som du vet är ju otroligt pappig och det ligger mycket frustration i det.
    Dock funkar det fint när pappsen är ute och flyger. Det är ett plus.

    SvaraRadera