Ännu en vecka...

Ännu en vecka hemma med sjuka barn...

Förra veckan jobbade jag faktiskt hela veckan! (Jag var ju hemma veckan innan.) Men tyvärr kroknade båda mina kollegor och var hemma, så det var först på fredagen vi var fulltagliga i personallaget (3 pers). Eftersom läget var som det var förra veckan så jobbade jag över 6 timmar, och det är ju skönt då jag har 2 veckors vab...

Nu är vi hemma igen, då barnen kroknade redan förra fredagen i feber och förkylning.. Febern kom nog först på söndagen, men den envisas att hänga kvar. Inte så hög; mellan 38 & 38,5, men i vilket fall feber...

Eftersom mina grabbar besväras av förkylningsastma, så blir de ju extra dåliga vid alla förkylningar och måste inhalera och medicineras...

Att man känner sig som en impopulär kollega kan ni nog förstå, men som alltid sätter jag mina barn och deras välbefinnande först! Det är ju nu de är små, extra känsliga och behöver sina föräldrar! När de är 12 år har vi ju inte möjligheten att "vabba" längre och snart är vi väl där...

Men varför känner man sig då så taskig mot jobbet och sina kollegor?! Jag är hemma och vårdar mina små och för att förhindra smittspridning!

En småbarnsförälders våndor...

Jag frågade Lucas om han kände sig bättre idag?
"Nej, mamma. Imorgon!!"

Ha en fin vinterdag och hoppas ni tar hand om och blir omhändertagen av era nära och kära!
KRAM