onsdag 1 december 2010

Till min pappa...

Min pappa har betytt mycket för mig! Saknaden är stor och ibland är den extra påtaglig. Som nu när man fått tillökning igen och pappa inte får vara här och dela vår lycka. Vid alla högtider och familjesammankomster så saknas han oss...

Min pappa gick bort efter en hård kamp mot koloncancer 2003. Vi vårdade honom hemma de sista månaderna. Jag är tacksam över all tid jag fick med pappa och att vi hann säga adjö innan det var dags.

Här är en sång med en så fin text, som vi fann tröst i när min pappa hade lämnat jordelivet. Vi hade den även som solosång i kyrkan på hans begravning. Jag kan inte lägga in musik här, eller jag har i varje fall inte förstått hur, så jag filmade en snutt av den, så får ni samtidigt njuta av mina föräldrars bröllopsfoto från 1974. 

Himmelens stjärna
Lasse Kronér

Helt ensam om kvällen
när dagen blir still
där långt upp på himlen
såg jag en stjärna blir till
Med tankar om livet
det är så lätt det blir så
När någon försvinner
jag saknar dej så

Men nånstans lyser en stjärna
där det förut var svart
och jag kommer så nära
nu när jag vakar i natt
Oh, vad jag älskar att leva
Saknar höra ditt skratt

Oh, ibland kan jag se dej
som om du var här
det är som du ber mej
i tankar jag bär

Men nånstans lyser en stjärna
där det förut var svart
och jag kommer så nära
nu när jag vakar i natt
Oh, vad jag älskar att leva
saknar höra ditt skratt

Ser du mej där du är?
Jag kan inte längre se
Finns du här någonstans?
Här i natt i kylan, jag saknar
att få höra ditt skratt.






Ta vara på varje sekund! Du vet aldrig när det blir den sista... <3

1 kommentar:

  1. Hej. Såg att Du hade låten här och har lyssnat. Jag är säker på att Pappa är med dig i din familj. Han sa att när han fick veta att han inte får leva så länge till, sörjde han
    att inte kunna få se din familj och dina barn att växa upp precis som han sörjde att inte får se Krister och hans barn. Han sa sista tiden att man ska ta vara på varje dag och inte vänta för länge att söka hjälp om man blir sjuk.. Du vet, vi var så maktlösa.. Kram mamma

    SvaraRadera