Men vi vill ju inte ge oss ut på galej i första taget, så vi försöker hålla oss sysselsatta på hemmafronten. Igår så bakade Lucas pepparkakor med sin pappa. Lucas hade skoj, men Mats var inte lika road. Lucas ville ju hjälpa till och hade inte ro att vänta på pappa när han tog bort kakorna. Han tryckte en ny form på degen som han redan tryckt på och det gillade inte Mats. Jag kommenterade att de smakar lika bra ändå, fast gubben saknar ett huvud eller en arm. Mats vill att de ska se bra ut. Det ska vara perfekta kakor. Ingen tanke på att det är processen som är det viktiga och inte resultatet. Jag jobbar ju med barn och har tålamodet och kunskapen. För mig behöver inte kakorna vara perfekta, huvudsaken att Lucas är nöjd...
Så idag var det min tur att stimulera Mr Bus. Vi gjorde ett pepparkakshus. Jag varnade Lucas tydligt om hur varmt och farligt det var med sockret när vi skulle sätta ihop huset och sa att han fick bara titta på och vara försiktig. Jag hade fullt upp att hålla honom på en armlängs avstånd att jag glömde själv var jag höll min tumme.. Aj, vad ont jag har nu.. Men det är bara bita ihop. Huset blev ihopsatt och Lucas fick sätta fast alla godisar och även spruta på kristyren, medans mamma höll tummen under rinnande iskallt vatten... Se så duktig han var och så fint det blev!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar