Så var det ju det där med amning...

Jag har varit en förespråkare av amning! Självklart att man ska amma sina barn och gärna länge. Min äldsta son Lucas ammade jag helt tills han var 6 månader, då vi började med smakportioner, och sen slutade jag helt när han var 9 månader för då ville jag komma i form för det stundande bröllopet. Inte så kul att vara en rund brud på sin bröllopsdag..
När jag ammade Lucas gick allt som på räls. Det var bara mysigt! Jag hade början till mjölkstockning en natt och följande dag åkte jag och köpte en pump för att det aldrig mer skulle hända. Det gjorde det inte heller..
Men nu när jag ammar William så går inte alls som på räls. Visst det har varit jätte mysigt, men inte just nu! Med William har jag redan haft mjölkstockning två gånger. Den första fick jag efter fyra dygn i båda brösten och då låg jag nedbäddade med feber och frossa i 2 dygn. Mådde riktigt dåligt! Den andra var inte riktigt lika hemsk och det var bara i det ena bröstet, men det tog några dagar innan "knölarna" gav med sig. Och nu som grädde på moset, så har jag troligtvis fått svamp i båda  brösten. Värst är det i det ena, Williams favoritbröst såklart. Det gör så ont att jag får stålsätta mig när han ska börja suga i det. och nu värker det hela tiden. Så ja, nu finns faktiskt tankarna där att är det verkligen värt det?? Har använt bröstsalva nästan hela tiden när jag ammat William och han är ju 17 veckor nu. Det är långt ifrån mysigt när man har såå ont. Funderar faktiskt allvarligt på att stänga mjölkversta´n...

Nu ska jag fixa det sista innan jag ska ut i snöstormen och fara till farbror (eller tant) Doktorn...
Må så gott därute!!