Aj, aj, aj...

Lucas har det inte lätt med sina öron... Han är ett riktigt öronbarn! Första öroninflammationen fick han när han var 5 månader. Sen hade han öroninflammation minst en gång i månaden upp till han var dryga året. Med öroninflammationen kom också kruppen. Varenda gång så fick vi åka och inhalera. Men när han var ett år fick han rör inopererade i båda öronen.

Sen var det lugnt i nästan ett halvår, förutom att han fick scharlakansfeber en vända. Men sen åkte han då på bronkit och fick diagnosen förkylningsastma. Så sista terminen på förskolan var det många vab-dagar, för så fort han blev förkyld, så kom astman och hostan. Men vi har inhalator hemma och ger den i första stadiet, så han inte blir så himla dålig. Sen fick han även halsfluss en vända. Men öronen har det varit lugnt med efter rör-operationen, tills nu.

Det började sent i torsdags. Han vaknade upp och var jätteledsen, först trodde vi att han hade nattskräck, men han var kontaktbar. Till slut fick vi fram att han hade ont i örat och då såg vi även att det rann ifrån hans öra. Efter ett par timmar och en dos alvedon så lyckades han somna. På fredagen fick vi tid på vårdcentralen och fick då örondroppar utskrivna. Doktorn sa att vi skulle höra av oss om han fick feber eller att det blev värre. Och det blev värre. Han har ju vaknat varje natt av att han haft ont, men natten till söndagen då hade han riktigt ont och då kom även febern. Så det blev ett besök till storstan och då sög de rent hans öra och vi fick en pencilinkur. Men inatt hade han jätteont igen och blev åter drogad med alvedon. Han var jätteledsen under natten och fick sova med sin pappa. Han vaknade även på morgonen och grät över att han hade jätteont, men snart biter väl pencilinet tänkte jag. Hela förmiddagen klagade han över örat och det var rött och varmt, så jag ringde öronkliniken som ville vi skulle komma omgående. Väl där fick vi mordhålla honom medans doktorn undersökte honom och sög rent örat från gröngult var. Nu fick vi en ny sorts antibiotika och dropparna skulle vi inte fortsätta med för de gjorde ingen nytta nu. Alvedon skulle vi fortsätta ge var 4:e timme.. Hoppas, hoppas verkligen att det ger med sig nu! Och hoppas att inte lillebror blir öronbarn han också...

Som förälder känner man sig så maktlös när barnen har så ont! Man vet inte vad man ska göra och man vill inte att de ska ha så ont. Stackars barn! Man lider verkligen med dem.

Hoppas att Ni där ute är friska och slipper ha ont! Krya på er som behöver det!!
Kram från en trött mamma