fredag 19 november 2010

Årets vurpa...


Idag har jag gjort årets vurpa!
Jag var och handlade med mina barn, parkerade bilen och hämtade en kundvagn innan jag tog ut barnen. När jag hämtat en vagn i båset, så höll jag på att krocka med en annan mamma och tog därför några steg bakåt och snubblade över en stor sten som de ställt dit för att förhindra biltrafik. Jag förlorade fotfästet och föll handlöst i backen. Kände mig jättedum och skyndar mig upp på benen och ber om förlåtelse och går skamset därifrån, ont som sjutton gör det dessutom...

Jag skrapade upp både armbågen och ena knät och det värker som tusan fortfarande. Men vad dum man känner sig! Jag såg inte stenen bakom mig och hade inte en chans att rädda fallet. Hur kan man ställa en sten så nära vagnbåset? Jag måste varit en skön syn för de som gick förbi, för det kändes som jag ramlade i slow-motion...

Så idag vill jag dissa stenen vid vagnbåset utanför trossen!!

Jag vill även hissa min äldsta son som tog hand om sin mamma: Mamma gör det ont? Du får pussar av mig så gör det inte ont längre och då ramlar du inte mera. Gör det fortfarande ont, mamma? Pappa kan massera dig när han kommer från jobbet!

1 kommentar:

  1. Ja det är ju så dumt att man känner sig så dum också. För de människor som ser en när man ramlar tycker ju oftast väldigt synd om en.
    Hoppas det onda gått över en aning.

    SvaraRadera