Motigt värre...

Idag blev det en innedag med film och lek. Passade mig perfekt då jag sov uruselt i natt och har en släng av både PMS och mens..

 Det regnade på dagen, men klarnade upp framåt kvällen, så jag fick med hela familjen ut på promenad upp till spåret! Vid spåret hade jag planerat intervaller som PT Sarah rekommenderat: 2x1km, 2x500m, 2x250m. 

Barnen ville också springa och fick övervakas av maken så kunde jag koncentrera mig på mitt.

Redan på första km kände jag mig helt ur form. Kände att jag gick ut för hårt och borde värmt upp genom löpning och inte promenad. Tänkte nöja mig med den km och gå hem igen, för det kändes bara blä, motigt värre. Jag gick till starten av spåret och fick lite nya krafter och körde nästa km-intervall. Gick ut lugnare!

Spåret  jag sprang på är ett riktigt terrängspår med mycket uppför och sista backen (en lång) ner- men eftersom spåret är 1,5 km fick jag aldrig den där nedförsbacken... 

Efter den andra km vände jag och sprang 500 m x 2. Gick något bättre. Och sist ut var 2x250m. 

Jag var nöjd att jag ändå fullföljde planen, men inte nöjd över hur det gick... Dessutom hade jag inte de bästa förutsättningarna med dagens "diagnoser".. ;-)

William som snart är 3 år sprang fram och tillbaka i spåret under hela tiden jag tränade. Lucas sprang också, men varierade med att cykla också! Duktiga killar! Det blev en rask promenad de 2 km hem, solen hade börjat gå ner och vi längtade hem till duschen...

Nu sover alla grabbar och snart jag med!

Natti Natti var ni än är! ❤