Bästa köpet!!!

I höstas när den första snön kom så beställde jag dessa skor till Lucas, min äldsta son.

Han älskade dem från första sekund!

Han har aldrig frusit i dem,

aldrig varit blöt om fötterna

och det kommer inte in snö när han är ute och leker i dem.

Snygga & praktiska helt enkelt!

De är varma och sköna, enligt Lucas.

Dessutom tar han på sig dem själv och behöver ingen hjälp.

Bästa köpet denna säsong.

Han har ju stora fötter för sin ålder,

men de blir inte direkt klumpiga heller...

Perfekta i fjällen!

Klicka vidare här under så får du se mängder av skor i alla prisklasser och smaker!

Så var det bara Matte kvar...

Igårkväll var jag på ett trevligt meandi-party och fick skratta en hel del. Var behövligt att komma ut och få träffa lite härliga människor. Länge sedan jag skrattade så mycket!

När jag kom hem hamnade jag framför en film som jag sett innan, men som jag tycker har ett så fint budskap, så det var efter 23 jag äntligen skulle sova. Men det gick trögt. Mycket i huvudet inför nästa vecka, köpet av fina meandi-kläder och mycket mera.

När jag väl somnat så vaknade Lucas och hade kissat ner sig, så vi trängde ihop oss alla fyra i dubbelsängen..

Det tog inte lång stund innan magen började bubbla och vid kl.4 konstaterades det faktum att även jag har fått den elaka magbacillen som mina små tagit del av i veckan. Jag spenderade lite tid på toan och var glad för det lilla; nämligen att jag slapp att kräkas...



Det var inte mycket sömn jag hann insupa innan mina grabbar slog upp sina blå. Men Lucas var så empatisk och sa: Mamma, jag kan ta William till mitt rum och leka, så får du sova! Fastän det lät lockande så bekräftade jag bara honom och gick motvilligt upp tillsammans med dem.

Om det inte vore nog med morgonens åtskilliga besök på toaletten, så har jag knappt tagit mig ur sängen i mellan varven, då min korsrygg och fogar ömmar enormt. Men skam den som ger sig! Nu har jag faktiskt, i hungerns hetta, ätit frukost och än så länge känns det ok. Bara ryggen som fortfarande gör sig påmind..



Har faktiskt tagit mig en funderare på om det är magkatarren som åter gör sig påmind. Det blir lätt så inför en stundande semester att jag tänker för mycket och ororar mig i onödan. Jag hoppas att det är så och att jag inte dragit den elaka magbacillen vidare till de härliga människor som jag spenderade gårdagskvällen med. Ät vitpeppar!!

Solen lyser utanför och William kryper fram och tillbaka över golvet, med en vakande storebror som serverar honom leksaker och håller honom borta från farligheter. Hade tänkt att vi skulle spendera förmiddagen utomhus, men det får nog vänta. Längtar efter att Matte ska komma hem, så jag kan krypa ner och sova en stund. Hoppas nu bara inte att han åker på den här skiten också...

Ha en trevlig och frisk fredag där ute!! <3

Trevlig torsdag...

Nu rör sig William obehindrat över hela övervånningen. Han är hack i häl efter storebror. Idag kröp han in i Lucas rum och Lucas kom efter och de lekte själva och hade riktigt roligt tillsammans. Bådar gott inför framtiden! Lucas var trött på eftermiddagen och fick då titta på filmen Bilar. William var plötsligt borta, men jag hörde honom under bordet där han krånglat in sig mellan stolsbenen. Sakta men säkert tog han sig ut!

Ha en trevlig torsdag!!



Especially for You

Imorse vaknade och jag och tänkte på denna härliga ballad. Jag tror jag gick på högstadiet eller gymnasiet och tyckte Jason Donovan var guds gåva till kvinnorna... Han var dessutom stjärnan i Grannar som gick på tv varje vardag när man kom hem från plugget... Det var tider det!! Vare sig man vill eller inte så måste man nog inse att man har blivit gammal, eller?



Så lyssna, minns och NJUT!

Värme

Ja, nu känner jag sann värme... <3

Christelle erbjöd sig att handla lite vitpepparkorn åt mig för att undgå magsjuka. Samtidigt undrade hon om jag behövde något mer, så det blev en Proviva-dryck också.

Hon har bråttom till bussen och skickar sin största dotter förbi här med varorna.
I påsen ligger dessutom en bukett med tulpaner! Gulle dej!
Så biter inte vitpepparkornen så kanske den positiva effekten av att få tulpaner av sin väninna gör det...
Tack snälla!!

Tack...

Det är så skönt att man har vänner som bryr sig!!

Den här veckan när magsjukan slagit till här hemma,

och jag inte vågat mig ut för att handla,

har fina människor ställt upp,

erbjudit sig att handla och kommit förbi med grejer,

ringt och hört sig för.

Jag hoppas jag kan återbörda er när ni behöver!

Jag blir varm av att ni ställer upp på mig och min familj!

Framförallt när man är i det läget att man verkligen behöver...

All heder åt er!

Stort TACK!!

Ett speciellt tack till Gabbi & Ella, Mange & Christelle för att ni bryr er!

Nästa man till rakning...

Just nu leker mina gossar för fullt och av nattens händelser verkar det inte finnas några spår, förutom lite tvätt i maskin som ska tumlas nu...

Lucas hade ju en släng av magsjuka i helgen med avslutande diarré i måndags morse, sen har det varit lugnt. Inatt, straxt efter midnatt, vaknade både jag och min man till tonerna av Williams mage, när den är på väg att göra kaskadkräkningar. Det var bara att bädda om, tvätta sonen och få honom att somna om utan tutte. Han var ledsen men gav med sig och somnade någon timme, innan det var dags för nästa. Då kom det knappt något, fanns nog inget kvar i hans mage. Men att få honom att sova hungrig var nog det värsta, så jag har varit vaken merparten av natten. Straxt efter klockan sex så ammade jag honom på prov om det skulle komma upp igen, men sedan dess har det varit lugnt, så det värsta är nog över... Nu är det bara förkylningen som envist biter sig fast...

Eftersom vi ska iväg till fjällen inom kort, så hoppas vi nu på att jag och mannen klarar oss ifrån magsjukan...
Det är bara att vänta å se... och hoppas på det bästa!!

Kram till er alla!

Sant eller falskt?

Har ni hört talas om den ryska yogakvinnan som utför yoga med en två-veckors bebis?

Det är svårt att se på klippet om det är en riktig bebis eller inte.

Vad tror ni??

http://tv.expressen.se/galna%2Bklipp/1.2301561/natstorm-mot-brutal-bebis-yoga

Jag tror inte denna yoga kommer bli någon fluga häromkring.

Det ser riktigt otäckt ut!

När jag studerade skrev jag en uppsats om Barnmisshandel och bl.a om Shaking-baby-syndrome.

S-b-s är konsekvenserna som blir när man skakar en bebis,

dvs. en hjärnblödning uppstår.

Kan därför inte förstå hur man utsätter en bebis för denna behandling,

när riskerna är livshotande.

Så mitt råd till er alla:

Var ömma mot varandra!

Var försiktiga med de små.

Vi har bara ett liv!

Ta vara på det!

Tack för ordet!

****KRAM****

Ingen bra start på veckan...

Inatt har William haft magknip och hållit mig vaken ett par timmar... Kl 5 ringde sen min mans telefon, då hade hans kollega insjuknat i magsjuka under natten. =(

Lucas vaknade före 7 och ville ha välling. (Då sov jag nog som bäst!) Han fick välling i soffan och hann sedan inte till toaletten, utan bajsade i nattblöjan (som vi som tur var inte hade tagit av ännu). Väl tvättad och ren igen så tog det inte lång tid förrens det var dags igen, men på toaletten denna gång, som väl var.
Diarré...

William kröp runt på hela övervåningen under tiden. Hans ork tog slut snabbt, både för att han haft en orolig natt, rör sig för fullt dessutom och också för han är totalt genomförkyld. Näsan rinner konstant och han rosslar i luftvägarna.

Ingen rolig start på denna vecka..

Tack till Gabbi och Ella som kom förbi med Proviva-dryck och lättdryck, så jag slapp ta ut mina sjuklingar.

Nu väntas en vecka hemma för att kurera oss och inte få någon ny smitta så vi är friska till vår fjällenresa..
Barnen är i varje fall glada och vid gott mod och det tackar jag för!!

Må så gott!!

Sköna söndag!

Söndagen började med lite sovmorgon, vilket var behövligt efter för lite sömn natten innan. Efter en lugn och skön förmiddag hemma så styrde vi mot Norrköping. Inget roligt väder när vi åkte.

Väl i Norrköping fick vi springa in och köpa köttbullar för det hade vi ju lovat Lucas att ta med till morfar. Här lägger Lucas köttbullar och tänder ljus på graven.

Hejdå morfar, ses en annan dag! Nu får du äta gott! sa Lucas innan vi gick därifrån. Imorse frågade han om jag trodde morfar hade ätit upp köttbullarna och om vi kunde ta med nya nästa gång... <3

Vi firade barnens kusin Saga som snart blir 6 år. Vi åt goda matpajer och fick glass till efterrätt. Det blev en del bus med kusinerna, så det var två trötta barn som somnade i bilen på vägen hem...

Och så var denna helg slut, var tog den vägen??
Hoppas ni andra har haft en skön helg!!
KRAM



Koloskopi...

Tack alla ni som tänkt på mig och stöttat mig inför lördagens koloskopi!! Under fredagen fastade jag och på kvällen tog jag mirakelmedicinen som skulle göra mig vacker på insidan och det blev jag!! Toaletten fick bli min bästis innan sjukhusbesöket...

Väl på sjukhuset blev jag väl omhändertagen av personalen på endoskopimottagningen. En kanyl sattes i armväcket för att man skulle kunna ge mig smärtstillande och lugnande vid behov under undersökningen.
Jag var väldigt nervös och tänkte be om maxdos om jag behövde. Sköterskorna gick igenom hur allt skulle gå tillväga och förberedde mig så långt det gick. När doktorn kom och han väl började, så var det inte jättehemskt som jag föreställt mig, men väntade till svängarna i tarmen för det var ju där de berättat att det skulle kännas mest. Sköterskan hjälpte till i svängarna genom att trycka på min mage, men ont gjorde det inte, det var mest obehagligt och mycket buller i magen. Under hela undersökningen fick jag se min tarm i förstoring  på en tv-skärm och den såg väldigt frisk och väldigt ren ut.

Eftersom jag för 5 månader sedan gick igenom en lång förlossning på 39 timmar med William utan någon direkt smärtlindring, så var inte det här nåt att tala om. Jag var överlycklig när jag gick därifrån utan smärtstillande eller lugnande i blodet. Nu kunde jag amma William direkt utan några konsekvenser när jag kom hem. Jag var lättad över att vara frisk i tarmen och glad över att det gick så bra och smärtfritt. När allting kom i kring, så var tarmtömningen innan den som var värst! Nu behöver jag inte göra någon ny undersökning förrens om 3 år och då vet jag vad som väntar mig...

Skönt att det är över... =)

Förberedelser...

Idag har jag fått äta en frukost som innehöll: ett kokt ägg, en skiva vitt bröd, 2 glas klar vätska. Till lunch får jag äta: 75 g fisk, 2 små potatisar och minst 2 glas vätska. Sen ska jag drick minst ett glas vätska per timme. Ikväll ska jag blanda till en medicin som fixar så att tarmen ska tömmas. Sen ska jag drick minst en liter innan jag går och lägger mig. Imorgonbitti ska jag börja med tarmtömningsmedicinen och sen vätska på det. kl.13.30 ska jag infinna mig för coloskopi på sjukhuset. Då blir det lugnade medel och jag vill nog ha maxdos!!

Det här är en förebyggande undersökning för att kunna hitta cancertumörer i tidigt stadie. Vartannat år ska jag få göra denna behandling eller få denna service kanske jag ska säga. För visst är det fantastiskt att vi i Sverige har den kontrollen för människor i riskzonen. Min pappa, farfar och flera släktingar med dem har gått bort i coloncancer. När min far gick bort 2003 så startade vi en genforskning och alla släktingar har fått erbjudande om denna kontroll. Problemet har varit det att jag flyttade och bytte landsting och remissen hamnade på villoväggar och så har jag dessutom varit gravid, så det här blir min första kontroll av tjocktarmen. Coloncancer = tjocktarmscancer.

Jag är inte så rädd att de ska hitta något, för om de gör det så får jag bra vård och experter som ger mig den hjälp jag behöver. Självklart är jag lite rädd att det ska vara något, men jag är ju fortfarande relativt ung och har i så fall bra odds. Det jag är mest rädd för nu är själva undersökningen, coloskopin. Men det går nog bra. Ni får hålla tummarna för mig!

Imorgonkväll ska jag nog korka upp något gott vin och fira att jag klarade av det! Och ÄTA nåt gott! Kommer förmodligen vara ganska hungrig!! Kommer säkerligen vara väldigt trött och somna i soffan...

Tack för ordet!

Ha en mysig helg allesammans! Ta hand om varandra! <3

Full fart framåt!

Nu går det fort!

William tar sig snabbt framåt nu.

Idag på öppna förskolan "kröp" han nästan 3 meter efter en boll...

Förrut har han bara tagit sig fram någon meter...

Min företagsamma lille skrutt!

*******

Här "leker" han med en kompis på öppna förskolan.

Kompisen är några månader äldre.

Intresserade av varandra är de i varje fall.

Riktigt skoj!

Annars är ju storebror den stora favoriten just nu!

KRAM

Morfar är nog hungrig...

Denna scen utspelade sig imorse när vi fortfarande låg kvar i sängen och kollade på barntv:
Lucas började blåsa slängpussar. Jag fångade en och pussade tillbaka...

Lucas: Nej mamma. Jag blåser till morfar!
Jag: Oj förlåt. Var är morfar då?
Lucas: I himlen. Jag vill att han ska komma ner och leka med mig idag!
Jag: Vad vill du leka då?
Lucas: Vi ska spela munspel, leka med bilar och äta frukost.
Jag: Du vet ju att det inte går, eller hur?
Lucas: Mmm. morfar är död. Jag vill inte det. Jag vill att han ska leka med mig nu!
Jag: Det vill jag också, men det funkar inte så. På söndag när vi åker till Saga, så kan vi stanna på morfars grav och tända ljus. Vill du det?
Lucas: Ja! Köttbullar ska han få.
Jag: Köttbullar?
Lucas: Ja vi lägger dem brevid ljuset ifall han blir hungrig.
Jag: Ok, då får vi hjälpas åt att komma ihåg att ta med köttbullar då.
Lucas: Ja, annars köper vi nya. Morfar är nog hungrig.

Lucas har aldrig träffat sin morfar, som gick bort i cancer 2003. Därför känns det skönt att jag lyckats med att ge en positiv bild av honom och att han fortfarande finns med i våra liv. <3

Sköt om er och ta vara på varandra!

Nostalgi...

I måndags när jag hade lite egen tid och unnade mig en välbehövlig massage, så stängde jag av min mobiltelefon. När jag skulle slå på telefonen på vägen hem, så fungerade det inte. Den blinkade lite och så dog den. Tog bort batteriet och försökte fixa den hemma, utan att lyckas. Nu är den inlämnad för service och servicekillen trodde att det var glapp någonstans och att det skulle gå på garantin.

Jag letade fram min gamla telefon och den fungerade! Det som är lite kul att där fanns massor av foton och videoklipp på Lucas när han var liten. Lucas tittade och sa att det var William, men så var det ju inte. Så titta och njut av vår stora kille som bebis... <3 Hittade foton på mig och Mats när vi är nykära och har picknick inför Lundell-konserten...



Hittade lite charmiga ögonblick från Lucas bebistid:

Inte klokt att det går så fort!! Lucas är ju snart 2 år och 9 månader... Stora killen!! Nostalgi på hög nivå!

Jag heter Pippi!

Kan ni ana vem som är Lucas största idol just nu?? Ja, Pippi! Det har det varit sedan i höstas när han såg Pippi på de sju haven på film. Den är från 70-talet, men håller än! Han grät när eftertexten kom på filmen. Jag vill se mera, Pippi!

Det är inte alltid lätt att leva med Pippi, Tommy & Annika i vardagen. Det dukas upp även till dem när vi ska äta, de sitter brevid i bilen och de stökar ner.. Ja, ni förstår... =)

Igår var vi och inhandlade present till Saga, barnens kusin som snart fyller sex år och då fick Lucas syn på en Pippi-mössa!  På rea dessutom... Eftersom han växer och vi har haft problem med mössa till honom, så kunde det inte bli bättre! Inte enligt Lucas heller, som var överlycklig. Han tog på den direkt och tog inte av den förrens han gick och lade sig. När han kom hem så satte han dessutom på sig sina Pippi-kläder och lekte. Här är en bild:

Imorse tog han på sig kläderna direkt och lekte med Pippis skepp: Hoppetossa!

Jag ropade innan från sovrummet: Lucas, vad gör du?? Till svar fick jag: Jag heter Pippi!

Alla dessa infektioner...

Lucas har varit besvärad av infektioner sedan han var fem månader gammal. Då hade han sin första öroninflammation med krupp som följd. Vi åkte in och fick antibiotikabehandling och fick inhalera adrenalin vid flera tillfällen. Upp till han var ett år så fick han öroninflammation och krupp minst en gång per månad, oftast flera. Han fick alltid över 40 graders feber. Det var en jobbig tid!

Han insjuknade dagen före vårt bröllop när han var ett år och vi fick åka ambulans med misstänkt RC-virus dagarna efter bröllopet. Han som skulle varit vår ringbärare... Men det var det vanliga; öroninflammation och krupp.  Då fick han dessutom järndroppar i 3 månader.

När han var ett år och nästan fyra månader fick han rör i båda sina öron. Sen åkte han på scharlakansfeber och så fort det gick feber eller förkylning på hans förskola så kroknade han. För att inte tala om magsjuka, det hann vi också med. I våras då fick han bronkit och diagnosen förkylningsastma. Så vi använde inhalator hemma så fort det började hostas och det blev bättre.

I slutet av våren, innan han slutade på förskolan så fick han även halsfluss, öroninflammation och ögoninflammation. Lika bra att ta allt på en gång. Sen var det en relativt frisk sommar. I höst när han har varit hemma på heltid har han haft några småförkylningar och feber och så i december så fick han ju en riktig kraftig öroninflammation som höll i sig i tre veckor innan vi fick bot på den...

I söndags kändes han lite varm och hade feber i några dagar, men bara 38 grader, så jag vet inte vad det var. En lindrig förkylning kanske? I februari ska vi in till öronkliniken för den årliga kontrollen av hans hörsel, öronen och rören. Då ska de göra en uppföljning på decembers öroninflammation. Skönt att de gör det!

Nu ska vi även prova ett hölsokostpreparat gratis som är för öron- &/eller halsbarn; Probactiv Svalg. Vi är utvalda som testfamilj för att se om Lucas infektioner blir bättre och vad kan vi önska mer??

Ja, vi har kollat upp lungor och tagit massor av prover under årens lopp, men han är bara ett vanligt öronbarn med förkylningsastma och det ska förhoppningsvis växa bort!

Det som är tur är att han har långa friska perioder och är en så härlig liten kille!

Hoppas ni är friska där ute!!

William växer!!

Idag är vår lille bebis 5 månader!!

Jag minns hans födelse som om det vore igår...

39 h värkarbete, kritiskt slutskede, förberedelse för snitt, men på ett ögonblick så vände det,

William kom den "normala" vägen och mådde hur bra som helst.

Efter några dagar så kom det första leendet!

Nu ler han mot alla som pratar och intresserar sig för honom.

Morrar lite också, det är hans sätt...

Vi var på Bvc idag och kontrollerade hans tillväxt!

7750 gram & 67 cm lång!

Han ligger lite efter storebror som vid samma tidpunkt hade dessa siffror:

8400 gram & 66,5 cm lång...

Han fick även två sprutor med vaccin och det var inte roligt.

Han blev ledsen,

men det gick snabbt över...

Jag är så glad för mina fina killar!!

Kram till er alla! <3

Framsteg...

Igår var en stor dag! William gjorde framsteg, men inte med steg utan med sina armar... Han rörde sig framåt! Drog sig framåt med armarna och puttade med fötterna. Kröp som en kommandosoldat, precis som storebror när han var liten... Lucas kröp så när han var fem månader och imorgon blir lille William fem månader, så de följs åt i deras utveckling. Det var full fart igår och jag gjorde mig redo med kameran för att filma detta ögonblick, men då så skulle han minsann inte röra sig ett dugg. Jag försökte locka honom, men han bara tittade på mig. Batteriet i kameran började lysa och blipp så stängdes kameran av och William kröp framåt... =) Detta ögonblick fångade jag i varje fall!

Idag har jag inte änns försökt filma. Jag tog ett kort på barnen när storebror lade sig brevid lillebror och sa att nu William kan du krypa! kryp nu! =) Idag har William mest rullat runt, och legat och lekt med fötterna och kollat storögt på storebror som har varit full av liv, trots feber, och skrattat åt honom! Han ser upp till Lucas enormt och lyser verkligen upp i hans närvaro! <3

Lucas ville även att jag skulle sätta in en bild när faster Gunilla och han byggde i lördags. Jag längtar efter dig Gunilla. Kan du komma? frågar Lucas.

Hoppas Ni som läser gör framsteg även Ni!!

Kram från oss alla

Julgransplundring!

Idag har vi varit iväg på julgransplundring hela familjen! Det var fullt med förväntansfulla barn och deras föräldrar. Tänk var barn är duktiga på att trissa upp varandra...

Det var kyrkan som bjöd på denna tillställning. Det börjades med ett dockspel för barnen. Sen var det lunch och fika, innan det var dags för att dansa ut julen... Och sist var det fiskdamm.

Vi var där i god tid, men det startades inte i utsatt tid, så det var mycket spring och bus på barnen innan det körde igång. Vi hade bjudit med några vänner. Deras dotter och vår Lucas kan verkligen trissa varandra. Det hade börjat redan igårkväll när vi var över till dem och de lekte hela kvällen. Lucas ville inte åka därifrån. Så idag när de sågs igen tog de vid där de slutade. Det var mycket spring och ganska högljutt. Det är svårt att lyssna på de vuxna när kompisen drar i en och man hänger tacksamt på varandra. Redan innan tillställningen hade börjat dansade Lucas och Ida, som hon heter, kring granen. Jag hade inte min kamera med, så jag fotade med mobilen så det blev inte bästa kvalité, men farten syns...

Det var inte mycket matro för våra förväntasfulla barn. Lucas fick i sig en halv korv och lite glass, resten av tiden sprang de runt eller lekte under bordet. Till slut tyckte vi att det blev lite för mycket när 10-15 barn sprang och busade och de började knuffa varandra. Mats tog Lucas i knät och det ville Lucas minsann inte som stortjöt. Han ville springa! Det var bara en fråga om när någon skulle skada sig... Men till slut så startade de dansen. Lucas gick med Mats och Ida och Idas pappa och började dansen, men som vanligt när det blir mycket folk så backade Lucas. Han blir obekväm och ledsen och ville sitta hos sin mamma. Mats tog istället William och dansade runt.

När det skulle avslutas med Raketen så gick Lucas och satte sig vid pappas fötter. Det ville han vara med på. Sen var det dags för fiskdamm och det tog tid. Det var många barn och lång kö och bara en fiskdamm. Ida och Lucas stog i kön ett bra tag, men efter ett tag så tappade de både orken och lusten och lekte istället. När alla hade tagit så kom de tillbaka och fiskade. Till sin stora lycka så fick Lucas en tablettask, en chokladbit, en klubba och en mandarin.

Vi kom nästan först och gick bland de sista. Det var lite kaotiskt i hallen när alla skulle gå samtidigt, så vi tog en kopp kaffe och väntade en stund..

Det var en trött Lucas på promenaden hem och vid nattningen så somnade han på stört...

Ett tips till arrangörerna är nog att om man väljer att fortsätta att vara inomhus, så måste det finnas utrymme för barnen att göra något vid lunchen/fikat. Fiskdamm är heller inte det ultimata när det är så mycket folk, utan det skulle vara smidigt att dela ut påsarna eller ha flera dammar. Jag hade nog valt att arrangera detta utomhus, där det finns utrymme att springa. Perfekt att bjuda på korv med bröd över disk och om man vill flera fiskdammar.

Men är det fest, så blir det ju lätt rörigt ändå. Arrangörerna gjorde ett bra jobb!! All heder åt er!

Här är en liten bild på vår minsting i sin "frack" dagen till ära!

Nu ska vi ta det lugnt i tv-soffan här hemma. Ska passa på att vila min onda rygg... Massage är inbokad på måndag och jag ser sååå fram emot det!!

KRAM till er alla!! <3

Syskonlek = Syskonkärlek

Mina fina grabbar de växer och utvecklas båda två, men det är William som växer och utvecklas mest just nu. De händer självklart sånt som sker i de flesta syskonskaror att den stora är lite för oförsiktig mot den lilla. Förra veckan tyckte Lucas att William skulle flyga. Lucas hjälper honom upp och släpper ner honom till golvet igen. Det hände ingenting allvarligt, William blev lite rädd, pappa Mats blev rädd och förbannad och Lucas fick sig en utskällning av sin pappa, Lucas blev förtvivlad, mamma Pernilla sitter på toaletten magsjuk och vill inte vara med. Lucas ville ju bara att William skulle hoppa från vedbotaket som Madicken. Ack så fel det kan bli, men sicken tur att det gick bra! Det var nog bra att Lucas fick den där utskällningen, för nu är han så försiktig och frågar hela tiden om han får göra si och så. Han försvarar också lillebror när något annat barn är framme och det är ju skönt... Det är ju viktigt att man ger Lucas förtroende men att man som vuxen är med.

Idag när vi kom hem på eftermiddagen så lekte de för första gången tillsammans på ganska så lika villkor. Eller lika villkor är ju svårt med en 4,5 månaders bebis och en kille på 2,8 år, men så gott det går i varje fall.. Jag satt med dem båda i soffan, Lucas hade hämtat några bilar. William hade fått en bil att köra med och var jätte intresserad av leken som Lucas presenterade. De körde med sina bilar ett bra tag, sen var det middag och efter det så slocknade en trött William rakt upp och ner i min famn...

Eftersom Matte har innebandy ikväll så sover båda barnen i vår dubbelsäng nu. Lite lättare att natta de där än i Lucas säng... =)

Varför älskar man sina barn allra mest när de sover? Jag tror att jag älskar de lika mycket vilken tid på dygnet det än är, men det är väl när de sover så sött och sussar lugnt man fylls av den där värmen och man kan ta det lugnt och tänka på vilka underbara barn man har..

"Det finns bara ett vackert barn i världen, och varje mor har det!" Men jag har två! <3 

Katt-trubbel...

Vill först tala om att jag ser mig själv som en sann djurvän. Jag är uppvuxen med hundar och alltid haft katter och hundar i min närhet. Att vi inte själva har husdjur är för att min man är allergisk. Annars hade jag velat ha en chokladbrun labrador retriver. =)

I somras köpte vi en ny syskonvagn. Jag har haft den på den inglasade altanen på baksidan för att den inte ska bli förstörd av vädret. Men inför vintern bad jag min man bygga en vagnförvaring på framsidan. Det gjorde han, med lite brädor och presenning så blev det riktigt bra. Perfekt skydd mot väder och vind!

Nu till problemet! Jag använde ett lakan som skydd över vagnen och när jag var ute på promenad så hängde det kvar i vagnförrådet över en stol. När jag kom tillbaka hade en katt kissat ner hela lakanet. Markerat revir eller något, så det var bara slänga hela lakanet som stank förskräckligt... Jag har inte vågat ha syskonvagnen där efter den händelsen. Men nu har jag använt vår resevagn och ställde in den i förrådet. I morse när jag gick ut så ser jag kattspår till och från vagnförrådet. Jag går dit och ser att katten har åter varit där och kissat. Och det stinker om brädorna och presenningen av kattpiss..

Vad har vi gjort för att denna katt ska komma hit och markera revir och pissa ner våra saker? Nu är jag nyfiken på vad jag kan göra för att få bort denna katt och skydda vårt förråd? Någon som har några bra tips?? Snälla hjälp oss!

Vi satte på takboxen häromdagen. Den har vi haft på baksidan sedan förra säsongen, tror ni inte att det var kattpiss även på den... Blir så trött! Funderar starkt på att göra något för att slippa få våra saker nerkissade av lösa katter. Tar gärna mot tips!!

Kram till er alla!

Rackartyg!

Idag har jag fått bevittna ett riktigt rackartyg av min största son...
Det hör inte till vardagen att han hittar på rackartyg. Bus och bråk finns ju med hela tiden, men inga direkta rackartyg...

Vi var hos goda vänner och fikade lite och barnen lekte i godan ro. Vi hade dörren till köket stängd för katternas skull, men barnen gick in och ut till lekrummet och tillbaks till oss i köket. Alla barnen satt i köket och Lucas var kvar själv ute i lekrummet. Jag tyckte det var alldeles för tyst. Fick väl någon intuition att något var i görningen... Jag öppnade dörren och blev ganska paff. Där stog Lucas med händerna fulla av lotion. Och inte nog med händerna, hela byxorna var nersmetade av lotion. Jag frågade vad han höll på med och tog med honom till badrummet och då började han gråta. Det syntes att han visste att det hade blivit lite tokigt. Vi tvättade av händerna och bytte kläder och han skämdes ganska mycket inför de andra mammorna, så han ville ju inte be om förlåtelse.

Hemma lite senare frågade jag vad det var som fick honom att göra så. Han svarade då, fortfarande skamset, att han ville ju bara prova och smörja händerna, men det blev för mycket och då skulle han "torka" bort det på kläderna. Det var ju ganska oskyldigt ändå, men så fel det kan bli. Han ville ju försöka fixa det själv när det hade blivit så tokigt.

Kan ju tillägga att när han sa att det blev för mycket, så menade han verkligen det. Här är byxorna som han torkade av sig på. Lotionet har här torkat in, så ni kan tänka er vilken scen jag fick se när jag öppnade dörren... =) Men mamma, det luktade gott! tillade han när jag lade dem i tvätten..

Soluppgång...

Det är inte varje dag vi fått se solen i detta busväder.

I måndags när vi var på väg till öppna förskolan fick vi se solen stiga upp.

Det var en riktigt skön morgonpromenad!

Dessutom blir man ju på sånt bra humör!

Mera sol, tack!

Suck...

Så var det ju det där med amning igen...

Nu har William snart ätit ett mål gröt per dag i en vecka och han verkar vilja ha mera. Idag pumpade jag ut för att se hur lite jag hade och det var en chock. Men det andra bröstet, hans favvo, producerar lite mera, men inte tillräckligt. Förstår att han är hungrig, stackars liten... Han verkligen slänger sig över gröten när han får den och snabbt ska det gå... Ja, det har ju inte varit en dans på rosor att amma William. Många hinder på vägen! Det var jobbigt för mig att inse att jag inte "räcker till". När jag ammade Lucas så slutade jag för att jag ville gå ner i vikt till mitt bröllop. Då var Lucas 9 månader. William är bara 4,5 månader. Jag grät lite, ringde min mamma för att få tröst och lite råd då hon jobbar som bvc-sköterska. Sen gick jag upp till affären och köpte lite ersättning. Han ska inte behöva vara hungrig! Vid nattning tömde han båda brösten och verkade nöjd. Jag erbjöd lite ersättning, men han smakade och tog tutten istället. Ändå bra att ha det hemma och börja vänja honom vid det och vid flaska.

Faktum är ju att det kommer vara lättare att lämna honom till Mats nu när han också kan ge mat. Blir ju bra om några veckor när jag ska på coloskopi. Då kan Mats ge honom gröt och ev ersättning när jag är där. Har faktiskt även bröstmjölk i frysen så det räcker till ett mål i alla fall.

William har ju ändå fått en bra start. Han klarar sig, det vet jag ju. Det är ändå lite jobbigt inombords. Jag kommer fortsätta erbjuda tutten så länge det finns lite kvar. Sen behöver jag ju inte tänka så mycket på allt olämpligt som lök, kolsyra och mjölk som jag tagit bort i min kost för hans skull.

Denna insikt har gjort mig trött. Nu ska jag krypa ner i sängen. William ligger och värmer min sida och Mats har krypit ner på sin sida och ser på tv. Ska göra dessa två älsklingar sällskap. Lucas sover i sitt rum, ska ta en titt innan jag kryper ner...

God natt alla vänner och ni som läser detta!! Hoppas ni har det bra och tar hand om varandra! KRAM

Nyårslöfte?

Har ni lagt något nyårslöfte??
Är ni som jag, vill komma i form efter en graviditet eller få bort de där extra kilona??
Mitt mål i år är att efter avslutad amning, komma igång med träning och få bort lite kilon, eller ganska många kilon... Ska börja använda min crosstrainer nu och hoppas då att inte fogarna gör sig påminda som de gjorde i oktober när jag drog igång... Var lite för tidigt när jag fått William i slutet av augusti. Nu är det dags!!

Dela gärna med er av era nyårslöften eller som jag hellre säger årets mål!
Lycka till!!

Här kan ni hitta lite tips:
http://clk.tradedoubler.com/click?p=70363&a=1906431&g=17349432

Snö, snö och mera snö...

Det har snöat konstant i flera dagar känns det som. Så här såg det ut vid frukostdags här hemma:

Men sen som en skänk från ovan, tittade solen fram! Maken och äldsta sonen gick ut och skottade snö på altanen och hamnade till slut i ett snöbygge... Mysigt! Nu ska det fixas lite korv och bröd till snöbyggarna!

Ha det så mysigt därute allesammans!!