Suck...

Så var det ju det där med amning igen...

Nu har William snart ätit ett mål gröt per dag i en vecka och han verkar vilja ha mera. Idag pumpade jag ut för att se hur lite jag hade och det var en chock. Men det andra bröstet, hans favvo, producerar lite mera, men inte tillräckligt. Förstår att han är hungrig, stackars liten... Han verkligen slänger sig över gröten när han får den och snabbt ska det gå... Ja, det har ju inte varit en dans på rosor att amma William. Många hinder på vägen! Det var jobbigt för mig att inse att jag inte "räcker till". När jag ammade Lucas så slutade jag för att jag ville gå ner i vikt till mitt bröllop. Då var Lucas 9 månader. William är bara 4,5 månader. Jag grät lite, ringde min mamma för att få tröst och lite råd då hon jobbar som bvc-sköterska. Sen gick jag upp till affären och köpte lite ersättning. Han ska inte behöva vara hungrig! Vid nattning tömde han båda brösten och verkade nöjd. Jag erbjöd lite ersättning, men han smakade och tog tutten istället. Ändå bra att ha det hemma och börja vänja honom vid det och vid flaska.

Faktum är ju att det kommer vara lättare att lämna honom till Mats nu när han också kan ge mat. Blir ju bra om några veckor när jag ska på coloskopi. Då kan Mats ge honom gröt och ev ersättning när jag är där. Har faktiskt även bröstmjölk i frysen så det räcker till ett mål i alla fall.

William har ju ändå fått en bra start. Han klarar sig, det vet jag ju. Det är ändå lite jobbigt inombords. Jag kommer fortsätta erbjuda tutten så länge det finns lite kvar. Sen behöver jag ju inte tänka så mycket på allt olämpligt som lök, kolsyra och mjölk som jag tagit bort i min kost för hans skull.

Denna insikt har gjort mig trött. Nu ska jag krypa ner i sängen. William ligger och värmer min sida och Mats har krypit ner på sin sida och ser på tv. Ska göra dessa två älsklingar sällskap. Lucas sover i sitt rum, ska ta en titt innan jag kryper ner...

God natt alla vänner och ni som läser detta!! Hoppas ni har det bra och tar hand om varandra! KRAM