Morfar är nog hungrig...

Denna scen utspelade sig imorse när vi fortfarande låg kvar i sängen och kollade på barntv:
Lucas började blåsa slängpussar. Jag fångade en och pussade tillbaka...

Lucas: Nej mamma. Jag blåser till morfar!
Jag: Oj förlåt. Var är morfar då?
Lucas: I himlen. Jag vill att han ska komma ner och leka med mig idag!
Jag: Vad vill du leka då?
Lucas: Vi ska spela munspel, leka med bilar och äta frukost.
Jag: Du vet ju att det inte går, eller hur?
Lucas: Mmm. morfar är död. Jag vill inte det. Jag vill att han ska leka med mig nu!
Jag: Det vill jag också, men det funkar inte så. På söndag när vi åker till Saga, så kan vi stanna på morfars grav och tända ljus. Vill du det?
Lucas: Ja! Köttbullar ska han få.
Jag: Köttbullar?
Lucas: Ja vi lägger dem brevid ljuset ifall han blir hungrig.
Jag: Ok, då får vi hjälpas åt att komma ihåg att ta med köttbullar då.
Lucas: Ja, annars köper vi nya. Morfar är nog hungrig.

Lucas har aldrig träffat sin morfar, som gick bort i cancer 2003. Därför känns det skönt att jag lyckats med att ge en positiv bild av honom och att han fortfarande finns med i våra liv. <3

Sköt om er och ta vara på varandra!