När jag kom hem hamnade jag framför en film som jag sett innan, men som jag tycker har ett så fint budskap, så det var efter 23 jag äntligen skulle sova. Men det gick trögt. Mycket i huvudet inför nästa vecka, köpet av fina meandi-kläder och mycket mera.
När jag väl somnat så vaknade Lucas och hade kissat ner sig, så vi trängde ihop oss alla fyra i dubbelsängen..
Det tog inte lång stund innan magen började bubbla och vid kl.4 konstaterades det faktum att även jag har fått den elaka magbacillen som mina små tagit del av i veckan. Jag spenderade lite tid på toan och var glad för det lilla; nämligen att jag slapp att kräkas...
Det var inte mycket sömn jag hann insupa innan mina grabbar slog upp sina blå. Men Lucas var så empatisk och sa: Mamma, jag kan ta William till mitt rum och leka, så får du sova! Fastän det lät lockande så bekräftade jag bara honom och gick motvilligt upp tillsammans med dem.
Om det inte vore nog med morgonens åtskilliga besök på toaletten, så har jag knappt tagit mig ur sängen i mellan varven, då min korsrygg och fogar ömmar enormt. Men skam den som ger sig! Nu har jag faktiskt, i hungerns hetta, ätit frukost och än så länge känns det ok. Bara ryggen som fortfarande gör sig påmind..
Har faktiskt tagit mig en funderare på om det är magkatarren som åter gör sig påmind. Det blir lätt så inför en stundande semester att jag tänker för mycket och ororar mig i onödan. Jag hoppas att det är så och att jag inte dragit den elaka magbacillen vidare till de härliga människor som jag spenderade gårdagskvällen med. Ät vitpeppar!!
Solen lyser utanför och William kryper fram och tillbaka över golvet, med en vakande storebror som serverar honom leksaker och håller honom borta från farligheter. Hade tänkt att vi skulle spendera förmiddagen utomhus, men det får nog vänta. Längtar efter att Matte ska komma hem, så jag kan krypa ner och sova en stund. Hoppas nu bara inte att han åker på den här skiten också...
Ha en trevlig och frisk fredag där ute!! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar